ettrussin

Verkar som att det fungerade med att ta bort facebook kopplingen. Gud så skönt! Nu kan jag skriva av mig på ett helt annat sätt. 

Jag låter rubriken stå för ämnet. Sen jag kom hem från Madrid har jag varit helt ur gängorna. Det kan bero på att jag slarvade med medicinen under tiden jag var borta för hela min kropp kom helt ur balans. Jag äter medicinen som vanligt nu men jag kommer endå inte i fas. Jag känner mig hela tiden irriterad, rastlös och orolig.

 

På dagarna känner jag mig innstängd så fort jag vistas innomhus. Jag känner mig dålig i skolan och jag läser kurslitteraturen utan att fatta vad jag läser. Jag känner mig så jävla bortkommen och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag försöker ju att röra på mig nu och gå några km per dag och medan jag gör det känns allt rätt ok men när jag väl gör något annat kryper sig skiten på mig igen.

 

Detta börjar verkligen bli ett problem. Jag är van att ha dippar å toppar, det är ju för att reglera dessa jag äter min medicin men det brukar bli stabilt efter några dagar eller så. Nu har det bara dalat och dalat och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Bara att bita ihop och hoppas att allt löser sig. Det värsta när jag mår såhär är att jag försöker hitta på orsaker till mitt mående som inte finns. Nu har jag tillexempel skyllt allt på min vikt och fått för mig att jag måste gå ner 20 kg för att må bra? Hur sunt är detta? Men vid sånahärna situationer är det skönt att ha något att skylla på. Det gör allt lite mera kontrollbart.